Ingen behöver läsa det här inlägget. Jag behövde bara skriva av mig lite.

Jag vet att du hade ont den sista tiden, och jag vet att detta var den bästa utvägen.

Och jag älskar dig tillräckligt mycket för att önska dig det bästa.

Även om det betyder att jag aldrig mer får se dig igen.

Men det betyder inte att det inte gör ont i mig, det betyder inte att tårarna inte rinner.

För det gör ont, så fruktansvärt ont. Och tårarna rinner oavbrutet nedför kinderna.

Men jag står ut, för jag vet att du har det bättre nu. Jag vet att du mår bra igen.

Du slipper smärtan, och lidandet där du är nu. Och det glädjer mig.

Det enda jag vill är att du ska må bra, och det gör du nu. Så jag är glad, för din skull.

Och om du väntar på mig, så ses vi snart. Jag älskar dig, så otroligt jävla mycket.