Jag förstod hela händelsen, jag förstod kraschen, jag förstod sorgen och jag förstod chocken.

Men jag förstod inte varför du försvann. Jag förstod inte din frånvaro dom kommande åren.

Jag förstod inte, förstod inte vart du tagit vägen, inte förrän 2004, den 11 september 2004.

Det var då, exakt 3 år senare, som alla pusselbitar föll på plats. Det var då sanningen kom ifatt.

Du var där, du var där när allt hände. Du var där, och du var en utav dem personer som dog.

Det är fortfarande svårt för mig att förstå, att jag gick runt i 3 år utan att veta någonting.

Jag hatar fortfarande mina föräldrar för att dom inte berättade för mig vad det var som hänt.

Jag hatar dem, för att dom behöll det för sig själva. Jag hatar dem, för att dem inte sa något.

Jag hatar dem, för att dom i 3 år lät mig tro att min bästa vän levde, fast hon inte gjorde det.