<3

Jag får ont i hjärtat av saknad. Salta tårar bränner mig. Du är så älskad.
Så nära, men ändå inte. Hoppet finns, och kommer alltid finnas.
Även fast det håller på att dö nu.
Världens bästa, vi hade år tillsammans. Vad fan hände med dem?
Är dem borta? Det funkar inte så!

En dag ska du komma tillbaka, eller hamna någonstans där jag kan träffa dig.
Och den dagen vet jag ska komma. Kanske nästa år, eller om fem.
Jag vet inte. Men en dag, då kommer den.
Och den dagen, då är jag där. Då ska vi aldrig mer behöva skiljas åt igen.

Jag älskar dig, Norton.
Nu, då och för alltid!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0